SDIP-27 är NATO-standarden som anger hur mycket elektromagnetisk emission en apparat får avge och ändå anses säker för behandling av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Den definierar tre skyddsnivåer – A, B och C – och provningsförfarandena som verifierar dem. De svenska RÖS-nivåerna U1, U2 och U3 motsvarar dem direkt.
Standarden i sig är hemlig. Det som är offentligt, och det som spelar roll när ni specificerar eller köper utrustning, är vilken nivå som gäller var och vad ett godkännande på den nivån faktiskt garanterar.
De tre nivåerna
| SDIP-27 | Sverige | Antaget avstånd till motståndaren | Typisk miljö |
|---|---|---|---|
| TEMPEST Level A | RÖS U1 | Omedelbart intill | Ambassader, citykontor, delade fastigheter, fordon |
| TEMPEST Level B | RÖS U2 | Omkring 20 meter | Anläggningar med kontrollerad yttre gräns |
| TEMPEST Level C | RÖS U3 | Omkring 100 meter | Militära anläggningar med stor kontrollerad zon |
Den bärande tanken är att nivån är ett uttalande om miljön, inte om informationens sekretessgrad. Samma hemliga handling som behandlas på en ambassad vid en allmän gata och mitt i ett bevakat militärt område kräver olika utrustning – därför att motståndaren i det ena fallet kan stå tre meter från väggen och i det andra inte kommer inom hundra.
Det är därför “vi hanterar säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, alltså behöver vi nivå A” inte är automatiskt rätt, och “vår anläggning är bevakad, alltså räcker nivå C” inte heller är det. Frågan är hur nära en kapabel motståndare kan komma, och stanna, utan att märkas.
Vad ett godkännande omfattar
Ett TEMPEST-godkännande utfärdas för en produkt i en konfiguration, provad av ett ackrediterat laboratorium mot emissionsgränserna för den nivån. Det säger: den här enheten, byggd så här, med de här komponenterna, håller sina emissioner under tröskeln.
Fyra saker följer av det, och var och en av dem ställer till problem i verkliga projekt:
Byt grafikkort, nätaggregat eller en höljespanel och den provade konfigurationen finns inte längre. Godkännandet följer inte med ändringen.
Kommersiell utrustning går inte att prova efter inköp och förklara godkänd. Skärmning, filtrering och inre layout är konstruktionsbeslut, inte tillbehör.
Godkänd utrustning som installerats med ofiltrerad kraftmatning, med röd och svart kabel dragna tillsammans eller med en oskyddad kabel som lämnar zonen levererar inte den nivå den godkänts för. Enheten är bara en del av systemet.
En arbetsplats på nivå A består av dator, bildskärm, tangentbord, mus, telefon, skrivare och kamera på nivå A. Ett ogodkänt USB-headset mitt i det är en fungerande sändare intill en skyddad skärm.
Nivå A och nivå B i praktiken
Det en köpare mest märker av skillnaden är kostnad, tillgänglighet och fysisk utformning. Utrustning på nivå A bär mer skärmning, mer filtrering och hårdare begränsningar för vilka komponenter som får användas, vilket ger färre modeller, längre ledtider och högre pris. Nivå B har större utrymme att arbeta med kommersiellt tillgängliga delar.
Den skillnaden är värd att förstå innan ett krav formuleras. Att kräva nivå A över ett helt bestånd när bara två rum vetter mot gatan är dyrt utan att vara säkrare. Att kräva nivå B för en anläggning vid ett öppet torg kan vara billigt på fel sätt.
Det praktiska angreppssättet är att zonindela: fastställ var en motståndare kan komma nära, skydda de ytorna till nivå A, och använd nivå B där den yttre gränsen redan gör en del av jobbet.
Att skriva kravet
Ett vanligt misstag i upphandling är en specifikation som beskriver funktionen men inte godkännandet. “Avlyssningssäker bildskärm” är inget krav – det är en förhoppning. Det låter en ogodkänd produkt kvalificera sig på papperet, och glappet upptäcks efter leverans.
Ett krav som håller ser ut så här:
Utrustningen ska vara godkänd enligt TEMPEST Level A i enlighet med SDIP-27, motsvarande svensk RÖS U1. Godkännandet ska vara utfärdat av ackrediterat laboratorium och intyget ska bifogas anbudet.
Två satser, och tillsammans tar de bort tvetydigheten: nivån namnges mot standarden, och beviset måste komma in med anbudet i stället för att utlovas senare.
Var M-numren kommer in
För leveranser till Försvarsmakten tillkommer ett steg. Ett M-nummer är Försvarsmaktens egen beteckning på en godkänd artikel, tilldelad efter deras egen bedömning. Ett TEMPEST-godkännande och ett M-nummer är inte samma sak och ersätter inte varandra: godkännandet är laboratoriets utlåtande om emissioner, M-numret är kundens beslut att artikeln får användas i deras system. M-nummer förklaras separat.
Att få handlingarna
Intyg för en enskild produkt, och provningsrapporterna bakom dem, publiceras inte öppet – både för vad de avslöjar om utrustningen och för att de är utfärdade in i ett bestämt sammanhang. De lämnas på begäran och är en normal del av ett anbudssvar.
Fibersystem är NATO-certifierad TEMPEST-leverantör och bygger utrustning godkänd på nivå A och B, motsvarande RÖS U1 och U2. Skriver ni en kravspecifikation – skicka den till oss innan ni publicerar den. Det är avsevärt billigare att rätta en kravsats än en leverans.
